Vad gör dessa brukshästar egentligen?
"Det är något mer utsidan av en häst, som är bra för insidan av en människa" - ja, det kan jag verkligen skriva under på. Men ibland är det inte bara hästen som gör själen gott, ibland är det hela paketet, med allt från funktionärer, medmänniskor och kamrater, anläggning, domare, hästar, uppförande, attityder, och inte minst stämningen.
Det är något magiskt med stämningen på ett evenemang eller aktivitet format kring brukshästar.
Jag känner mig välkommen på ett helt annat sätt, det är en fantastisk stämning där folk släpper prestation och prestige, och kan samlas och vara så jordnära kring det gemensamma - hästen. Det är nästan snarare att man pratar och skojar kring tabbar, än att skryta och sätta sig på höga hästar. Det behöver inte specifikt vara kring skogsarbete, utan även vid premieringar, träffar med eller utan häst.
Även folk "utifrån" brukar ofta prata om att det är en sån fantastisk stämning och gemenskap på brukshästarnas vis, och det kan jag bara skriva under på. På Grevagården i helgen stötte jag på flera som var glad och berömde just hela paketet, att domarna var glada och skojade, att det var fina hästar, trevligt och tillmötesgående folk, härliga montermänniskor och försäljare.
Det spelar dessutom ingen roll hur du går klädd, i jeans, skjorta, har en ful mössa, kepa, tennisskor eller skitiga jodphurs. Hetsen kring märkeskläder och att försöka överspegla utsidan, är i det närmaste obefintlig. En och annan kommentar kring en ful mössa kan förekomma, men det är smällar man får ta.
Det här är något jag uppskattar mer och mer, plötsligt är helheten så mycket viktigare i och med åsikterna kring ett evenemang. Nu är det inte bara viktigt att kolla på hingstarna, som t ex vid Grevagården förra helgen. Nu är det minst lika viktigt att träffa goda kamrater och att samlas kring den fantastiska hästen, äta en god middag och samtala kring saker som berör alla på det ena eller andra viset. Det finns fantastiska personer jag aldrig i hela mitt liv skulle ha träffat om det inte vore för brukshästarna, och det vill jag aldrig komma ifrån. Tänk så många jag har träffat hittills, hur ska det då bli i framtiden?
Vi alla ansvarar lika mycket för att bibehålla den goda stämningen och för att fler ska få upp ögonen för vår fantastiska brukshäst.
Kommentarer
Trackback
