Han som imorse mötte mig i fönstergluggen med halm i taglet, halm i munnen och bara såg så pigg ut - gjorde att jag äntligen kunde slappna av. Efter att ha åkt så långt, och stått stilla så mycket så vet man ju inte hur mage och övrigt egentligen fungerar därefter. Men allt verkade lugnt, så det var skönt!

 

På tal om historia, Beck skriver nu svensk hästhistoria som den första nordsvensken någonsin som står på Flyinge, det har inte varit tillåtet med annat än halvblod tidigare! Men de har lite av varje nu, och har även haft russ som körhästar, dock inriktning trav.

 

På förmiddagen besiktigades han av försäkringsbolaget, som efter mycket om och men blev Dina Försäkringar. Efter att ha pratat med många försäkringsbolag, hört mig för och kollat upp, så var det bolaget som kunde erbjuda den bästa försäkringen som täckte mest, till det lägsta priset (Det lägsta priset var mest ett plus, inte ett krav. Hellre att han har en bra försäkring som täcker det jag önskar, då får det kosta vad det kosta vill!)

 

 

Annars så har dagen gått åt till att assistera vid klippning av hästar, packa, putsa, göra iordning hästar för genrepet av kadriljen och dessutom köra fram. De är riktigt stiliga hästarna, med Flyingemössan på! Men det är mycket logistik, grejer som ska med och saker som ska göras. Idag var en sån dag som man skulle ha haft stegräknare på sig.. vet inte hur mycket jag har gått idag? Det var rätt häftigt att få köra fram Lambi åt Marie inne i Crafoordhallen med full utrustning och publik på läktaren, haha! Där gick jag med mina vanliga kläder, men i och för sig var Alexandra (tidigare körstipendiat) i samma sits och körde fram Showman åt Bosse. Kadriljen gick strålande idag, bästa gången hittills! (Men är det inte på genrepet det ska gå dåligt..?) Publiken jublade, ekipagen skötte sig strålande, det var till och med så det var en del tårögda observerade jag!

 

Beck fick gå ut i valackflocken vid lunchen. Det var en märklig men fruktansvärt lustig syn. När han kommer in i hagen flyr de övriga hästarna, alla utom Erb Chow, som tog sig an honom direkt. De andra var helt hysteriska.. har de aldrig sett en hårfager, snygg och rejäl gosse förut? Tydligen inte. Somliga saker får man lära sig den hårda vägen helt enkelt. Det som var mest lustigt var att Rarino inte tuppade sig, utan gillade Beck direkt. Det var väldigt oväntat faktiskt, men samtidigt - vem har Beck inte bra inverkan på? (heeeelt opartisk..) Så nu går han i hagen med sina två skyddsvakter, känns bättre än bra. Sen att mina två favoritpojkar kommer bra överrens, det är ju långt över vad jag vågade hoppas på!

 

Det känns så bra, så himla bra!