vinkat av eliten
Imorse började jag med stalltjänsten, plockade in grabbarna som verkade ha överlevt natten utan problem och hann mocka en box innan det var dags att bege sig upp med Lambi till stora hingststallet för iordningsställande inför resan. Det var inte packat ännu, och lite annat att fixa, så jag hjälpte till med det jag kunde. Ibland är man ju bara ivägen, men nu flöt det på bra. Så vid kvart över nio åkte stora lastbilen med hästarna, lilla lastbilen och transporten. Det kommer att gå så bra, och Alexandra har lovat att fota massor!
Efter en frukost begav jag mig för att leta efter en tömkörningsgjord som inte var på väg till Tyskland, men hos UP hittade jag en jag kunde låna. Tog ut Rarino för fortsatt miljö och tömkörningsträning ute i Warren Hastingsparken. Där gick vi på stigarna, runt och bland träden, träna-nöta-träna-åter träna! Men han är så otroligt lyhörd och rolig att jobba med. Vilken häst! Att vara i parken var himla bra, där är det lite "kuperat" i skånska mått mätt, man kan ana en liten kulle, eller iallafall att marken ändrar riktning något (man får vara glad för det lilla!) Så då får man in så många fler delar än att vara i det tråkiga ridhuset, där det bara är fyra väggar och platt. (Okej, jag vet att jag kommer att få äta upp det där när det skånska höstvädret tar över, men en dag som detta, med klar luft och strålande sol.. då kan jag vara anti-ridhus så mycket jag bara vill!) Sen får ju piloten som håller i snörena där bak också lite träning, efter att ha snubblat ordentligt en gång på en kvist/liten stubbe som stod upp ur marken gömd i alla löv.. Tur att jag inte stod på näsan iallafall, hade varit lagomt så kul.
Sen fanns ingen häst kvar att köra, för Fredrik hade lektion på morgonen, och jag skulle ha lektion efter lunch så att alla hästar gick (och vissa dubbelt). Så den bästa gossen fick lite kärlek, borstade upp honom ordentligt, tvättade ren honom då han är lite lös i magen, smorde hovar och bara myste. Han gör mig så glad, så jag vet inte vad. Äntligen. En av lärarna kom förbi, Christina, och hon kunde inte sluta beundra och klappa Beck "Åh, jag skulle verkligen vilja ha en sån här!" Hovslagareleverna kom senare, och var gode imponerade.
Beck fyller ett väldigt viktigt syfte här, han är utan en klockren rasrepresentant. Jag menar, han gör ju succé bara med sitt utseende? Tänk då när vi börjar göra lite nytta också - då kan det bli riktigt bra!
Jag fick rycka in som stallchef under lunchstalltjänsten då Anna var tvungen att åka in på klinik med sin häst. Men det gick det också, jag fick lite kortare lunch bara! Då färdigplanerade jag eftermiddagens lektion, där huvudtemat var serpentiner. Det är så roligt att instruera, och när de är intresserade, frågar, är mer än delaktiga - då kan det bara bli bra! Skolhästarna är ju hjältar, de är så kloka och framförallt snälla! Vi ägnade selputsen åt att även utvärdera lektionen ur olika perspektiv, vilket gav mig otroligt mycket feedback. Det är när man efteråt kan diskutera - då kan man även förbättra och ändra sig! Så jag ser mer än fram emot morgonen, då har jag först parkörningslektion med gymnasieeleverna, därefter har jag direkt hippologerna, så lektioner från 8-11.30 är inte fy skam en fredag! (I och för sig så missar jag fredagsfikat.. men det går nog ändå)
Igår var det kebabkväll med beridarna, ikväll ligger jag i sängen, imorgon är det tacoskväll med stipendiaterna.. Ja, inte går det någon nöd på mig inte!
/tacksam och nöjd
Kommentarer
Trackback
