Beck. Beck. "Han" som tydligen sades idag. "DÄR ÄR HAN" hade Ulle i receptionen ropat, alla kastade sig upp och frågade "vem då? vars?" och då var det tydligen jag och Beck som kom och gick från kliniken. Haha, jag var tvungen att skratta då Marie berättade det!

 

Men för övrigt då? Jo, efter gårdagens tömkörning, känner jag mig väldigt motiverad och inspirerad att fortsätta. Men idag fick han sin vaccinering, så det blev bara att prova ut bröstselen och tömköra en runda. Fina killen.

 

Dessutom vägde jag honom idag! Det var intressant, och jag måste säga att jag blev förvånad. 720kg stod vågen på! Det är klart att han är lite tjock, men inte fet. Men han får äta så mycket han vill, och det ska bli spännande att se på ett par månader hur vikten har förändrats med mera arbete!

 

Så imorgon får vi se vad vi hittar på. Han ska ju ta det lugnt efter vaccinationen, så det är väl bäst att göra det. Till veckan är det dags att sätta honom i en av giggarna, det ska verkligen bli roligt!

 

 

 

Även fast det är så mycket som går galet, så notera en del saker;

- de har hägnat in med staket i mitten

- speakern är otroligt lugn, saklig och håller ordning

- det finns ett framförställ till varje ekipage

- de får ut ekipagen eftersom

- ingen "panikar"

 

Dock..

- en man blir översprungen

- varför i hela världen spänner de inte ifrån de andra hästarna? Då hade de kunnat undvika alla de övriga som också hamnar i detta.

 

Ja, de finns mycket att fundera kring. Men, helt klart sevärd video. Marie och jag diskuterade den mycket idag, efter att hon visade den för mig imorse.

 

Det händer, och det händer fort. Idag, till exempel, när vi skulle ha lektion och vi stod och skulle spänna för - så kommer det en lastbil/kranbil/bredlast och ska klämma sig förbi två ekipage som ska spänna för. Marie hann just ropa att de skulle gå därifrån, men då var det redan försent. Den ena hästen hamnade i den andras vagn, galopperandes/klättrade över den och klarade sig utan mer än några skrapsår. De övriga var skärrade, speciellt en som backade in i stallväggen med buller och bång. Men det var så onödigt, så fruktansvärt onödigt. Om lastbilschauffören hade haft lite vett och inte gjort som han gjorde, hade det ju aldrig hänt.. (klyschigt va?) Men, det kan inte göras ogjort.

 

Samtidigt, som det finns en mindre negativ sida med det hela.. (Om än tråkigt sätt) att nu fick eleverna se hur fort det kan gå, och att skolhästarna är faktiskt hästar. De kan reagera. De är lite för snälla, så eleverna blir lätt aningens nonchalanta. Men, det var ett tråkigt sätt- men kanske välbehövligt.

 

Jag hade hunnit spänna för på en sida, (befann mig på andra sidan) och jag kan lova att jag har aldrig spänt ifrån så snabbt. Någon gång..

 

Tänk efter. Inte bara en gång, ta två. För säkerhetsskull.

 

Jag började morgonen med ett körpass, Bonneville närmare bestämt. Han är en häst som tilltalar mig mycket, han är stor och tung, en hel del gång, för övrigt stark, lite på och ganska skev. Men när man får jobbat igenom honom så ger han en sån fantastisk känsla! Så ni kan ju tänka er - jag påbörjade dagen på bästa möjliga sätt! Jag var väldigt aktiv när jag körde, ställde höger-halvhalt-vänster-halvhalt-höger.. osv för att inte ge honom möjlighet att ta bettet, och för att jag inte skulle bli stum i handen. Det var viktigt att halvhalterna gick igenom, för annars blir han bara starkare och springer mera. Jag drev dessutom på vänster bak, som han inte är så pigg på att använda, och använde pisken som innerskänkel på högersidan. Han blev så mjuk och fin, travade mer genom hela kroppen och arbetade med rygg och bakdel - vilken känsla.

 

Sen hade Marie kommit tillbaka, vi tog ut Rarino som skötte sig strålande på täckta banan, ut på galoppbanan och allt var frid och fröjd. Eller? Rarino hade upptäckt staket och grindar, som idag var fullständigt livsfarliga och köttätande, speciellt Holsteinerhästar med vita strumpor tydligen! Knashäst. Men i övrigt gick det himla bra.

 

Efter lunchen körde jag Justin och Marie Druva (äntligen, så som jag gillar den hästen) en skrittrunda. Vi var något begränsade på grund av Breeders och att de asfalterar om vägen (som vi måste korsa i alla rundor) så det blev att vi skrittade fram till vägen, sen var det bara att vända tillbaka. Det blir egentligen inte så mycket kortare, men det kändes konstigt att köra vägen åt andra hållet.

 

Personalutbildning stod på agendan i utbildningshuset kl15, dagens tema var hovvård, foder och djurskydd/djurförsök. Det var intressant, men lite tungt att ha två timmar på sena eftermiddagen utan paus och fika.. På hovvården pratade hovslagaren om belastning, vilka faktorer som spelar in gällande exteriör/arv/friktion/underlag/arbete/hagmarker med mera. Han nämnde särskilt att man måste skilja på begreppen "stor/liten hov", utan den korrekta definitionen är att hovens volym ökar/minskar, att den blir vidare/smalare, plattare/högre. Han hade en väldigt pedagogisk föreläsning där han förklarade noggrant, repeterade och hade en röd tråd genom allt. Men han är ju lärare på hovslagarutbildningen också, så lite pedagogisk får man ju hoppas att han är. (Vilket jag har lärt mig att det är inte en självklarhet för att titeln är lärare) Fodertemat var kolik, Sofia och Per Michanek föreläste/hade en diskussion om kolik, orsaker/åtgärder/förebyggande. Det stora hela gick ut på att det är ett komplext sjukdomstillstånd med många möjliga faktorer. Diskussionerna var riktigt bra, och jag fick med mig mycket matnyttigt därifrån. Den sista föreläsningen handlade om djurförsök, det vill säga forskning, hur man går tillväga för att få genomföra djurförsök på häst. Det var intressant, även om jag ska erkänna att min koncentration inte var på topp.. Men Flyinge till exempel, har tre stallar godkända för djurförsök, Skolstallet, Stostallet och Stora Hingststallet. Det var en lång byråkrati innan ett forskningsprojekt kunde tas till handlingarna, värt att tänka på!

 

Jag börjar bli sjuk igen, det är inte så konstigt i och för sig, men jag tycker att det räcker nu! Så nu ligger jag i sängen och ska kolla på Mord i sinnet tänkte jag.

/vill undvika den delen som förbinder huvudet med kroppen

Nu är det helt klart lugnet före stormen här på Flyinge. Imorgon sätter Breeders igång, och då är det fullt ös. Tälten är uppe, avspärrningar och grindar överallt och det vilar en märklig tystnad över anläggningen. Det var till och med så att jag var tvungen att stanna till och bara se och andas in känslan, en rå höstmorgon med solen som skiner. Fantastiskt. Vilket ställe jag har äran att vara på. Men jag kan inte låta bli att längta tills det blir riktig höst med alla vackra färger och den klara lite kalla luften.

 

 

/strukturerar och städar upp livet

 

Iallafall, veckan som gått har likt de övriga varit väldigt bra. Det har varit strålande höstväder, med mer eller mindre kaos på anläggningen då Flyinge Hästcentrum numera görs om till Flyinge Partycentrum, om jag förstår snacket rätt. Folk är i extas, och väntar på den händelserikaste festveckan på året, det vill säga Breeders. Det slås upp partytält, en massa läktare i ridhusen (mera läktare..) och området inhängnas med gallergrindar. Det måste vara stort detta? Vi har iallafall tagit det hela med ro, försökt undvika att bli överkörda av alla maskiner som är ute och kör material och byggnadsställningar, ta alternativa vägar där de stängt av osv. Inte helt lätt, men det här är tydligen bara början, nästa vecka är det tydligen K A O S. Alla ridhus är upptagna, vi får inte köra upp mot anläggningen, folk och hästar överallt.

Jag skulle ljuga om jag säger att det inte ska bli skönt att åka till RS i helgen, med tanke på allt här. Samtidigt som det vore roligt att se finalerna, men festerna kan jag vara utan alla gånger. Jag får ju umgås med fantastiskt trevligt folk och fina hästar istället!

 

I veckan rev jag också min första kona på en lektion. (River man fler än tre så måste man bjuda på fika- vilket jag gjorde) Hästarna har varit helt fantastiskt fina, och framförallt Rarino har tagit stora steg in i körhästens värld. Nu har vi kommit utanför täckta banans skyddade värld och börjat köra på galoppbanan, vilket han sköter med bravur!

 

Jag ska försöka fixa in lite bilder senare, från veckan som gått. Men än så länge - ha en fin helg!

Välkommen till vardagen och välkommen till måndag - sa en av hippologerna imorse när jag slog huvudet i en hylla det första jag gjorde. Varför slår jag mig själv så mycket?

 

Förmiddagen ägnade jag åt grabbarna Rarino och Beck, som båda fick sig en tömkörningsomgång. Rarino i parken runt och bland träden, kändes riktigt bra idag med fina halter och en avspänd men följsam häst! Beck var mest pigg och glad, det kommer förmodligen att ta tid för honom att landa. Men han får all den tid han behöver, för att komma i ordning och landa på riktigt.

 

I helgen kollade vi på terränghoppningen, sen igår var jag hos Jenny och Lars-Göran i Andrarum, alltid lika trevligt att träffa dem.

 

Kort om vad som händer, nu somnar jag snart sittandes, bäst att krypa till sängs direkt!

 

Likt Per Gessle, så har jag fått ställa mig själv frågan idag - "fattar du vad det handlar om?"

 

Svar? Det är inget svart eller vitt, uppe eller nere. Det handlar om en livsstil, ett sätt att leva.

Gårdagen var så där onödigt bra, lektionerna på förmiddagen gick galant. Jag började med en parkörningslektion med Realgymnasiet, de fick köra Bonnie och Clyde. De är inga klockrena skolhästar med tanke på att de är starka och heta, men samtidigt är det bra att eleverna får känna på att alla hästar inte är som de övriga skolhästarna. Ibland blir det lätt lite för skyddad verkstad. Men de gjorde det mycket bra, och vi fick anpassa rundan eftersom Fälttävlans NM nu har dragit igång, och de red dressyren på både kastanjegården och Warren Hastings. Alla rundor man kan köra, måste man köra förbi någon av dessa banor, och jag tror inte att det hade varit så populärt faktiskt..

 

Därefter var det direkt lektion med Hippologerna, idag var det rakkörning som stod på schemat, och det är ju också det svåraste. Så det var en väldigt nyttig övning, där eleverna verkligen fick börja jobba och köra hästarna, och framförallt när vi la in övergångar på rakt spår - då blev det väldigt tydligt hururvida hästen var rakriktad eller inte. Det var en väldigt rolig lektion, med intresserade och engagerade elever - då är det som bäst!

 

Efter lunch så pysslade jag om Beck en bra stund, borstade, pälsglansade svansen ordentligt inför helgens betesvistelse, och talade om för honom hur fin han är. Det behöver jag i och för sig inte göra, då det samlas en stor flock människor så fort jag tar ut honom på gången.. :) Jag provade även huvudlaget som jag beställt av Rickard och Eva Samelius, Solbergas Nordsvenskar - http://www.solbergasnordsvenskar.se som för övrigt var så välgjort och fint, i läder av bra kvalitet. Rekommenderas varmt!

 

Beck fick sen gå ut tillsammans med sina kamrater i en hage längre bort, på bete över helgen. Jag tömkörde sen Rarino, tillsammans med Karin som red på Druva runt Årundan. Han var så himla duktig, och tittade storögt sig omkring, dock utan att göra något. Några gånger blev han "rädd" eller osäker kanske man snarare ska kalla det, och försökte vända, men då parerade jag upp honom, gick fram och ledde honom förbi det farliga. Sedan gick jag bara längre och längre bak och snart tömkörde jag igen. Jag vill absolut inte att han ska lära sig att vända. Absolut inte. Jag vill inte heller att det farliga ska bli ännu farligare med att tvinga fram honom, då han inte är helt hundra på hjälperna heller. Så det är inget alternativ, tyck vad ni vill, men hästen är 7 år och har aldrig varit utanför stall/ridhus/paddock på detta område förutom det han har fått gå med efter vagnen nu. Det här hände ca 3 gånger, annars gick han klockrent i de övriga 45 minutrarna.

 

På tal om hästar som vänder, på motorsågskursen på Strömsholm fick vi av vår kursledare Lasse lära oss att "fäll aldrig det sista trädet". Igårkväll var det snarare, kör inte den sista hästen. Inte en fredagskväll när övriga gått hem heller. Jag är mycket tacksam över att Karin var kvar, annars vet jag inte hur det hade gått. Eller, då hade jag förmodligen spänt ifrån och löst det från marken, men tack vare Karin så vann inte hästen helt iallafall!

 

Fredagskvällen blev tacoskväll hos Selma, tillsammans med Solveig och Elin. Det var väldigt roligt, och det blev många missförstånd och skratt, tänk så roligt det är med norska egentligen!

Imorse började jag med stalltjänsten, plockade in grabbarna som verkade ha överlevt natten utan problem och hann mocka en box innan det var dags att bege sig upp med Lambi till stora hingststallet för iordningsställande inför resan. Det var inte packat ännu, och lite annat att fixa, så jag hjälpte till med det jag kunde. Ibland är man ju bara ivägen, men nu flöt det på bra. Så vid kvart över nio åkte stora lastbilen med hästarna, lilla lastbilen och transporten. Det kommer att gå så bra, och Alexandra har lovat att fota massor!

 

Efter en frukost begav jag mig för att leta efter en tömkörningsgjord som inte var på väg till Tyskland, men hos UP hittade jag en jag kunde låna. Tog ut Rarino för fortsatt miljö och tömkörningsträning ute i Warren Hastingsparken. Där gick vi på stigarna, runt och bland träden, träna-nöta-träna-åter träna! Men han är så otroligt lyhörd och rolig att jobba med. Vilken häst! Att vara i parken var himla bra, där är det lite "kuperat" i skånska mått mätt, man kan ana en liten kulle, eller iallafall att marken ändrar riktning något (man får vara glad för det lilla!) Så då får man in så många fler delar än att vara i det tråkiga ridhuset, där det bara är fyra väggar och platt. (Okej, jag vet att jag kommer att få äta upp det där när det skånska höstvädret tar över, men en dag som detta, med klar luft och strålande sol.. då kan jag vara anti-ridhus så mycket jag bara vill!) Sen får ju piloten som håller i snörena där bak också lite träning, efter att ha snubblat ordentligt en gång  på en kvist/liten stubbe som stod upp ur marken gömd i alla löv.. Tur att jag inte stod på näsan iallafall, hade varit lagomt så kul.

 

Sen fanns ingen häst kvar att köra, för Fredrik hade lektion på morgonen, och jag skulle ha lektion efter lunch så att alla hästar gick (och vissa dubbelt). Så den bästa gossen fick lite kärlek, borstade upp honom ordentligt, tvättade ren honom då han är lite lös i magen, smorde hovar och bara myste. Han gör mig så glad, så jag vet inte vad. Äntligen. En av lärarna kom förbi, Christina, och hon kunde inte sluta beundra och klappa Beck "Åh, jag skulle verkligen vilja ha en sån här!" Hovslagareleverna kom senare, och var gode imponerade.

 

Beck fyller ett väldigt viktigt syfte här, han är utan en klockren rasrepresentant. Jag menar, han gör ju succé bara med sitt utseende? Tänk då när vi börjar göra lite nytta också - då kan det bli riktigt bra!

 

Jag fick rycka in som stallchef under lunchstalltjänsten då Anna var tvungen att åka in på klinik med sin häst. Men det gick det också, jag fick lite kortare lunch bara! Då färdigplanerade jag eftermiddagens lektion, där huvudtemat var serpentiner. Det är så roligt att instruera, och när de är intresserade, frågar, är mer än delaktiga - då kan det bara bli bra! Skolhästarna är ju hjältar, de är så kloka och framförallt snälla! Vi ägnade selputsen åt att även utvärdera lektionen ur olika perspektiv, vilket gav mig otroligt mycket feedback. Det är när man efteråt kan diskutera - då kan man även förbättra och ändra sig! Så jag ser mer än fram emot morgonen, då har jag först parkörningslektion med gymnasieeleverna, därefter har jag direkt hippologerna, så lektioner från 8-11.30 är inte fy skam en fredag! (I och för sig så missar jag fredagsfikat.. men det går nog ändå)

 

Igår var det kebabkväll med beridarna, ikväll ligger jag i sängen, imorgon är det tacoskväll med stipendiaterna.. Ja, inte går det någon nöd på mig inte!

 

/tacksam och nöjd

Han som imorse mötte mig i fönstergluggen med halm i taglet, halm i munnen och bara såg så pigg ut - gjorde att jag äntligen kunde slappna av. Efter att ha åkt så långt, och stått stilla så mycket så vet man ju inte hur mage och övrigt egentligen fungerar därefter. Men allt verkade lugnt, så det var skönt!

 

På tal om historia, Beck skriver nu svensk hästhistoria som den första nordsvensken någonsin som står på Flyinge, det har inte varit tillåtet med annat än halvblod tidigare! Men de har lite av varje nu, och har även haft russ som körhästar, dock inriktning trav.

 

På förmiddagen besiktigades han av försäkringsbolaget, som efter mycket om och men blev Dina Försäkringar. Efter att ha pratat med många försäkringsbolag, hört mig för och kollat upp, så var det bolaget som kunde erbjuda den bästa försäkringen som täckte mest, till det lägsta priset (Det lägsta priset var mest ett plus, inte ett krav. Hellre att han har en bra försäkring som täcker det jag önskar, då får det kosta vad det kosta vill!)

 

 

Annars så har dagen gått åt till att assistera vid klippning av hästar, packa, putsa, göra iordning hästar för genrepet av kadriljen och dessutom köra fram. De är riktigt stiliga hästarna, med Flyingemössan på! Men det är mycket logistik, grejer som ska med och saker som ska göras. Idag var en sån dag som man skulle ha haft stegräknare på sig.. vet inte hur mycket jag har gått idag? Det var rätt häftigt att få köra fram Lambi åt Marie inne i Crafoordhallen med full utrustning och publik på läktaren, haha! Där gick jag med mina vanliga kläder, men i och för sig var Alexandra (tidigare körstipendiat) i samma sits och körde fram Showman åt Bosse. Kadriljen gick strålande idag, bästa gången hittills! (Men är det inte på genrepet det ska gå dåligt..?) Publiken jublade, ekipagen skötte sig strålande, det var till och med så det var en del tårögda observerade jag!

 

Beck fick gå ut i valackflocken vid lunchen. Det var en märklig men fruktansvärt lustig syn. När han kommer in i hagen flyr de övriga hästarna, alla utom Erb Chow, som tog sig an honom direkt. De andra var helt hysteriska.. har de aldrig sett en hårfager, snygg och rejäl gosse förut? Tydligen inte. Somliga saker får man lära sig den hårda vägen helt enkelt. Det som var mest lustigt var att Rarino inte tuppade sig, utan gillade Beck direkt. Det var väldigt oväntat faktiskt, men samtidigt - vem har Beck inte bra inverkan på? (heeeelt opartisk..) Så nu går han i hagen med sina två skyddsvakter, känns bättre än bra. Sen att mina två favoritpojkar kommer bra överrens, det är ju långt över vad jag vågade hoppas på!

 

Det känns så bra, så himla bra!

 

Vilken dag, vilken vänding. När väckarklockan ringde, hörde jag även ett bekant ljud på min fönsterruta. Just det - regn. Då var det bara att hoppa i mitt fantastiska regnställ, som var lika dyrt som det är bra i och för sig. Vi började med stalltjänsten på morgonen, där ingick bland annat att hämta gossarna Bonneville, Ohio och Rarino, som bott ute under helgen (lyckos dom, önskar att fler kunde det!) Dock ligger de gräshagarna en bra bit bort, så det tar drygt en kvart att gå bort dit, men hippologerna var 9st på stalltjänsten så det var ju inga problem.
Efter frukosten var första passet Rarino, som även idag skötte det galant. Han är under inkörning, och går nu i vagn på täckta banan, en oval bana med tak över och väggar - ganska praktiskt. Han har utvecklat sin skritt en del faktiskt, vilket är roligt med tanke på att det är den mest svårpåverkade gångarten hos hästar. Vad månne det bli av denna stjärna? Han är då så trevlig att jobba med, och börjar också ta röstkommandon riktigt bra, både när det gäller halt och att sakta ner tempot i skritten, att ta ett steg i taget. (jag är inte petig, nejnej.)

Här kommer hippologerna med deras unghästar gåendes mot stallet efter lektion. Det såg ut som om de nyligt börjat ha sadel på sig.

Därefter körde jag Bonneville och Marie Balzac, en tur först runt terrängbanan sen på Warren Hastingsbanan. Det var blött och sumpigt på gräsbanan dock. Plus att det regnade på tvären, jag skojar inte. Jag blev blöt i hela ansiktet och under/i hjälmen, Bonneville ville inte alls gå mot regnet, som inte är så konstigt med tanke på skygglapparna - det måste ju bli som en regnfångare! Ingen sån där kanon-känsla idag, men det är bra att det finns saker att jobba på och att utveckla, jag måste bli kvickare i mina hjälper och köra mer aktivt. Det var ingen höjdare att vara utan handskar när det ösregnade, en lite stark och stel häst och hala tömmar.. Hade jag inte suttit på dem hade de väl farit all världens väg. Men Bonneville är en häst som tilltalar mig starkt, stor och lite tyngre häst, men med en hel del gång och lätthet. Han ger en fantastisk känsla, när vi jobbar tillsammans!

Efter lunchen sken solen och då for vi ut med Druva runt Granelund, Marie körde och jag åkte med. Vi diskuterade tävlingar, licenser, ekonomi för tävlingskörning och mycket annat mellan himmel och jord. Inte alls dumt faktiskt! Därefter putsade jag av våra selar och gjorde iordning Nehru till Hanna för tömkörning. De hade träning inför kadriljen, och nu börjar den att sitta och ser riktigt bra ut! Bad och flätning av Lambi stod på schemat innan dagen var slut.

Från tömkörningskadriljen, som i helgen ska till Tyskland på två hästshower/mässor och visa upp sig!

Efter en god middag, packat upp hästsakerna, dusch och nu blir det film innan läggdags. Vilken måndag! Men imorgon.. då är det äntligen tisdag!

/som ett barn på julafton