Idag gick en av veterinärerna förbi i stallet och kollade på hästarna, sen frågade hen om det var min nordsvensk, varpå jag svarade ja..? Då säger hen att den borde minsann inte väga mer än 600kg, att den i dagsläget är alldeles för fet och ser då ut som en ardenner.

Ursäkta? Visst, han är ju rund, för rund. Men han är definitivt inte fet, och behöver definitivt inte gå ner mer än 100kg för att väga mindre än 600kg. Nej, stopp där!

Vi hade en liten diskussion angående "bantning" av häst, där synen skiljde sig rejält, vill jag lova. Smaken är som baken!

Visst, jag vet om att han är rund, men jag ser inte det som något negativt, då han dels ska sättas i nytt arbete (vagnskörningen) och kombinera det med harvning (som kommer att utökas), tömkörning och ridning. Han måste få en ärlig chans till att komma igång, få möjlighet till att bygga nya muskler, och dessutom går han ute i princip hela dygnet. Då känns det mer värt för mig att veta att han har möjlighet att äta så mycket grovfoder han behöver, än att portionera, snåla och räkna. Träningen ser jag på ur ett långt perspektiv, jag vill att han ska hålla. Snabbdieter är ingen höjdare, har vi ju fått höra!

Den 10/10 vägde Beck 720kg, den 18/10 vägde han 705. Vad hade jag ändrat gällande träningen? Mycket, mer variation och träningen trappades upp ett steg. Vad hade jag ändrat utfodringsmässigt? Inte ett skvatt!
För mig säger det en hel del, vill jag lova.

För trots allt, man måste hitta sin egen teori och tro i denna djungel. En djungel som är så enkel, men ändå så komplicerad. I vanlig ordning, ta det jag skriver med en nypa salt - det här är mina tankar, det jag tror och står för i de flesta fall. Är du i samma tänkesätt? Grattis. Är du inte? Grattis där också!